Att vara Borderliner
Så, det är ganska nytt för mig. Men insikten om att jag faktiskt kanske lider av någonting som kan förklara alla mina känslor och utbrott är med små ord lättande. Det är inte skönt, inte härligt på något sätt. Men för mig som lever i ovissheten om varför jag är så arg och känner så starka svartvita känslor är det en stor lättnad.
Borderline är ingen sjukdom enligt litteraturen, Borderline, eller BPD som det också kallas, är ett tillstånd. Man vet att det finns hopp och att man kan komma ur detta tillstånd, men det krävs att den som har Borderline vill det innerligt. Jag vill innerligt komma ifrån detta tillstånd, men det är otroligt svårt. Visst, ingen har sagt till mig att det kommer vara lätt eller är det. Men, det är annorlunda. Jag mår generellt sätt väldigt bra, jag är lycklig, har kommit långt i mitt liv på bara 21 unga år. Jag har ett eget företag där jag arbetar som bröllops- & livsstilsfotograf. Jag pluggar till ljusdesigner som har att göra med inredning, något jag älskar. Regelbundet tränar jag löpträning och på gymet. Jag har många goda vänner och har valt att välja bort den mesta av alkoholen i mitt liv. Jag tror på Gud och är övertygad om att Han kommer hjälpa mig igenom det här.
En sak är dock markant just nu i mitt läge idag. Jag har tappat bort mig själv, den jag är, den jag vill vara. Jag har tappat min kontroll - eller rättare sagt, min balans! Just idag är det en kamp, jag mår faktiskt dåligt, på riktigt. Idag är dagen då allting förändrades. Det känns ingenting annat än skönt.
Jag kommer att vara väldigt tydlig med mina känslor här. Jag kommer skriva rakt ut vad jag känner utan att försöka kränka någon eller något speciellt mycket. Det mesta handlar om hat över mitt liv och varför just jag ska behöva stå ut med det här. Men, jag har också vunnit mycket på vägen. Jag vet vad jag gått igenom och att det inte "var meningen" att just jag skulle behöva genomlida allt det där.
Att vara Borderline må vara nytt för mig idag, men det är så ljuvligt att en förändring kom. Dock känner jag stort obehag och det är inte lätt att handskas med skuldkänslor från att ha sårat den jag älskar mest - min älskade underbara fina pojkvän Fredrik.
Borderline är ingen sjukdom enligt litteraturen, Borderline, eller BPD som det också kallas, är ett tillstånd. Man vet att det finns hopp och att man kan komma ur detta tillstånd, men det krävs att den som har Borderline vill det innerligt. Jag vill innerligt komma ifrån detta tillstånd, men det är otroligt svårt. Visst, ingen har sagt till mig att det kommer vara lätt eller är det. Men, det är annorlunda. Jag mår generellt sätt väldigt bra, jag är lycklig, har kommit långt i mitt liv på bara 21 unga år. Jag har ett eget företag där jag arbetar som bröllops- & livsstilsfotograf. Jag pluggar till ljusdesigner som har att göra med inredning, något jag älskar. Regelbundet tränar jag löpträning och på gymet. Jag har många goda vänner och har valt att välja bort den mesta av alkoholen i mitt liv. Jag tror på Gud och är övertygad om att Han kommer hjälpa mig igenom det här.
En sak är dock markant just nu i mitt läge idag. Jag har tappat bort mig själv, den jag är, den jag vill vara. Jag har tappat min kontroll - eller rättare sagt, min balans! Just idag är det en kamp, jag mår faktiskt dåligt, på riktigt. Idag är dagen då allting förändrades. Det känns ingenting annat än skönt.
Jag kommer att vara väldigt tydlig med mina känslor här. Jag kommer skriva rakt ut vad jag känner utan att försöka kränka någon eller något speciellt mycket. Det mesta handlar om hat över mitt liv och varför just jag ska behöva stå ut med det här. Men, jag har också vunnit mycket på vägen. Jag vet vad jag gått igenom och att det inte "var meningen" att just jag skulle behöva genomlida allt det där.
Att vara Borderline må vara nytt för mig idag, men det är så ljuvligt att en förändring kom. Dock känner jag stort obehag och det är inte lätt att handskas med skuldkänslor från att ha sårat den jag älskar mest - min älskade underbara fina pojkvän Fredrik.
Kommentarer
Trackback