Så, jag är här igen. Tom, ensam, ledsen. Men inte så arg, det är i alla fall skönt. Jag har inte varit så arg idag, mest besviken på människor jag trodde skulle ställa upp, när jag som allra mest behövde det.

Ingenting har varit kul idag. Gjort bankärenden och andra viktiga saker som jag låtit släpa länge nu. Skönt att få det gjort. Jag har inte haft någon som helst ork någonstans. Vaknade av mig själv vid tiotiden. Har haft mardrömmar, riktigt hemska, två nätter i rad nu. Lite jobbigt, men jag vet att det är en del av allt.

Satt i två timmar och svarade på en intervju för Moderskeppet. Lyckades få i mig två kokta ägg med majonäs. Jag vet, det är ingen höjdare för vissa kanske, men det funkar helt okej just nu. Det är i stort sett det enda jag känner för att äta. Så det blev två till i kväll.

Dagen gick och febern gick ner, förkylningen kändes en aning bättre. När mamma anlände var det väl inte dirket så kul, eftersom jag precis innan dess avslutat ett hyfsat ok samtal på msn med Fredrik. Men det är svårt. Jag behövde komma bort för en sekund eller två. Lyckades få låna bilen, körde ner till stan och solade. Helt okej. Jag älskar snön och kylan, det är friskt och skönt.

Har legat i soffan och tittat på någon Chick Flick som är precis som alla andra av dem, ungefär värdelös men helt okej när man har tråkigt. Har väntat på att Fredrik ska ringa, vill ge honom en chans. Men det är svårt. Jag är ledsen, det känns tomt. Jag saknar honom. Så jag skrev det, och han ignorerade det. Mitt hjärta brast en aning. Vågar inte titta vad han svarat den andra gången jag skrev det, i fall att han missade den sista meningen där det stod.

Vi får se hur det går. Jag vill bara få visa min kärlek och vara nära honom. Det är inte lätt.