Så, jag skriver ofta: Så!

Men, det får går :) Ser ni? En smiley! Jag är hyffsat glad. Eller, lättad är ett bättre ord.

Lovade mig själv att jag inte skulle sluta skriva när det kändes okej igen, men det är lite svårt. Det tar faktiskt emot att skriva blogg nu för tiden, och inte vet jag varför. När jag var yngre skrev jag ofta för att det var skönt, sedan gick det över i att bli för att någon skulle läsa.

Det övergick också allt mer i att bekräfta vad just jag gör varendaste dag, till att bli ett microbloggande om vad jag gör i sekunder. Galet. Jag försöker hitta mig själv mitt i allt detta.

Vad är det egentligen som gör mig lättad? Vad är det egentligen som får mig att tycka det är skönt att skriva? Jag ska fundera ett tag. Tror att det löser sig med tiden när jag väl skriver. Jag vet att jag inte behöver ha någonting att berätta, alla mina ord och tankar kommer alltid komma ändå, när som.