Jag tänker inte ta upp att mitt liv faktiskt blev hyffsat normalt idag och att jag var dåsig av Atarax eller att jag inte kände riktig glädje förrän efter lunch med min bästa vän och förhoppningsvis (?) älskade pojkvän i telefon. Det får bli en annan gång.

Så vad hände idag? Jo jag vågade, och jag lyckades nå ett mål. Jag ringde Borderlineenheten på Karolinska och de gav mig ett väldigt bra nummer som kom att bli väldigt avgörande för hur jag kommer hantera hela den här situationen.

Senare på eftermiddagen ringde jag upp numret. Det var svårt att komma fram, men till slut så. Damen tog mig på allvar, och konstaterade att jag verkligen ska få den hjälp jag behöver. Det lät allvarligt i hennes röst.

Skönt, men jag var och är lite skakis för vad som komma skall. Det här innebär att jag kommer behöva övervinna en eller fler rädslor varje dag, och jag vet att jag kommer växa av det. Förändras, bli en ny Louise, som förhoppningsvis kommer vara lika glad och kärleksfull som den gamla. Men det är naturligtvis svårt, det är en svår period som väntar. Men, jag känner frid i att det kommer aldrig mer bli så jobbigt som det som har varit, och det kan kännas lite lättande i alla fall.

På fredag ska jag till hjärnhälsan och Carema i Nacka. Vi bor precis några hundra meter ifrån, det är i alla fall skönt. De har öppet dygnet runt, alltså en jour, så vi kan känna oss trygga nu, för de har vår portkod. Också en lättnad, eller en trygghet kanske, framför allt för min stackars Fredrik som behöver stå ut med all skit.

Så damen sa att hon har ordnat en speciell tid, bara för mig, och att det är en läkare som egentligen inte börjat ta patienter än. Men att hon verkligen inte är vem som helst, utan en mycket begåvad och duktig läkare inom området. Okej, tänker jag, men jag tar inte ut någon seger i förskott. Jag går dit och berättar hur det ligger till, ännu en gång.

Puh. Jag lever som på nålar, ständigt jobbiga känslor av att trippa på tå för att inte krossa gränsen till ilska innan Fredag i alla fall. Och jag klarar mig ganska bra hittills. Har börjat hitta små knep som får mig att lugna ner mig. Atarax är okej också. Nu är det okej, ibland.

Godnatt!