Mina bröst ömmar. Det är svårt. Fredrik trodde jag var gravid. Hoppas att fallet inte är så i alla fall. Men jag tänkte efter och har kommit på att jag började med mina p-piller igen, en vecka innan Fredrik och jag blev tillsammans. Det är två månader sedan nu och jag har haft kolossala humörsvängningar under tiden. Den senaste veckan har jag mått illa och haft mardrömmar av Ataraxen, men inget tyder på just spända bröst & mage som jag haft några dagar.

Det trappades liksom upp efter en månad. Just nu är det bara ett virrvarr och jag kan inte se huruvida min tänkta Borderline skulle bli värre av dem eller inte. Men jag tror att jag ska sluta med dem. Äter Cerazette. Det är nästan som mini-piller och symptomen är väldigt olika för många. Skillnaden är att de är fria från Östrogen och man kan alltså inte få blodpropp av dem. Där emot har jag läst mycket om att hormonerna är väldigt påverkande osv. och att de för en person som redan har svårt med humör och känslor kan komma att bli ännu värre.

En del har mens konstant och biverkningar medan andra slipper mensen helt osv. Jag har aldrig haft mens när jag ätit dem, vilket varit skönt. Och när jag väl slutat har mensen kommit direkt, så om jag väl slutar märker vi ju om jag är gravid eller inte på samma gång.

När jag började med dem för 15 månader sedan gick det helt okej, visst, jag mådde hit och dit, men helt okej ändå. Jag gick till och med enkelt ner i vikt. Slutade med dem efter tre månader för att jag senare kände mig påverkad av dem ändå. Sedan började jag med dem i slutet av april, och höll på till hösten. Slutade åter igen med dem eftersom jag upplevde att dem inte tillförde något speciellt, jag kände mig mest okontrollerbar i mitt humör. Och mycket väl blev jag glad och lättad när jag inte åt dem, som tidigare.

Det har varit ett jobbigt år. Men de två åren innan jag började äta Cerazette åt jag inte p-piller alls och mådde faktiskt väldigt bra. Slutade med mina p-piller när jag åkte till USA 2007, efter att sista psykoterapisamtalen i trean på gymnasiet upphört. Det gick nästintill två år och jag upplever dessa som de bästa åren i mitt liv. Det kan finnas ett samband. Dessutom är det otroligt skönt att inte behöva vara beroende av att tänka på något varje dag. Allt som inte hete regelbundet är fantastiskt i mitt liv, och har alltid varit. Nu finns det en säker förklaring i gränslandet, vilket känns skönt.

Hmm.. Det är knepigt, men jag ska göra ett försök. Jag vet att det inte är optimalt att inte äta p-piller alls. När jag har Fredrik och det känns bra är det inte heller kul att vara utan direkt. Men allt för mitt humör och känslor just nu känner jag. Kan bara inte bestämma mig utan att gå till barnmorskan. Enda öppna mottagningen är på måndag efter jobbet i Forumhuset. Nackdelen är bara att de kommer inte kunna göra så mycket mer än att erbjuda mig andra eller be mig upphöra med dem några månader för att märka skillnaden. Så det är lika bra jag slutar här och nu, med att inte ta tabletten i morgon kväll helt enkelt.

Det känns okej. Det känns ganska skönt med andra ord. Befriande. Och kanske en ljusglimt i allt det som inte är så tydligt just nu.