..när man inte vet vad man slåss mot!

Ibland blir jag ledsen. Ibland känns det som att jag aldrig någonsin kommer att få en familj och barn. Ibland känns det som om ingenting har en ende. Ibland känns det som att varenda relation jag har bara går i spillror. Ibland känns det som om livet är upp och ner.

Det svåra är att inte veta vad jag slåss mot, ändå slår jag, hit och dit, varje dag. En sak har jag kommit på, efter lite gråt, ångest, eftertanke och mod en lördagkväll som denna. Jag är inte här och nu. Jag vet det. Jag är imorgon, om tre år, för tio år sedan, förra månden, i Borås, i USA, hemma hos Fredrik, i himlen, under täcket.

Jag är ALLTID någon annanstans! Så det börjar gå upp för mig lite lätt vad mindfulness egentligen egentligen handlar om. Eller snarare vad min sjukdom handlar om. Vad mitt liv kretsar kring. För just som i förra inläggen, när jag släpper allt och är här, nu, då finns ju ingenting annat och allt är totalt fine.

Thats for sure!