Åhåå vad det är svårt.

Det är en lättnad, jag är superlättad. Jag är faktiskt riktigt glad. Inte så där extremt glad direkt, men lagom så att det räcker och blir över för en som varit ledsen och deppig i två månader. Jag tänkte på det där. Det är faktiskt bara lite mer än en månad sedan jag började förstå vad allting handlar om. Även om det känns som att det gått tre år av mitt liv, genom allt som hänt, så är det trots allt bara några veckor det handlar om. Jag vet också att några veckor kan betyda liv eller död för någon som mår dåligt, kanske handlar det om endast några minuter hit eller dit. Men just i denna stund betyder de inte så mycket mer än att jag är tacksam.

Dock är det fortfarande svårt och kommer nog vara ett tag. Det är lätt för mig som är i mig själv att känna glädje, tillit och oberoende snabbt. Jag är väldigt mottaglig för det som det känns just nu. Men inte lika lätt att känna det tillbaka för människor runt omkring mig. Jag måste börja få ner allt i ord. Måste, måste verkligen! Och nej, det är inte bra med måsten, men att ha allt det här inom mig tär på mig och gör att jag mår mycket sämre än vad jag skulle behöva.

Vänner, familj och pojkvän.
Alla har jag någon gång sårat.
Alla har jag någon gång blivit sårad av.
Alla har jag någon gång bett om förlåtelse till.
Alla har jag någon gång blivit förlåten utav.

Vänner, familj och pojkvän.
Alla har de givit en del av sig själv till och för mig.
Alla har de stöttat mig.
Alla har de funnits där för mig.
Alla har de trott på mig.
Alla har de hoppats.

Vänner, familj och pojkvän.
Alla vill jag älska villkorslöst.
Alla vill jag ge tillbaka till.
Alla vill jag stötta, tro och hoppas på.
Alla vill jag väl.

Hur gör man när energin är tagen från dem man älskar till att hjälpa mig? Och hur gör man egentligen när den energin de givit mig inte går att ge tillbaka till dem lika fort? Handlar det om att personen i fråga måste VILJA vara mottaglig för att få igen energin och känna sig älskad igen, eller handlar det om att det inte GÅR att ge tillbaka någonting till någon som hjälpt en så pass fort. Hur fungerar våra kroppar, hjärnor, hjärtan och sinnen?

Att förlita mig på att allt kommer till mig när jag väl är redo av naturen får för mig bli ledorden och målet i tillvaron. Att sätta allt mitt hopp, förväntan och förtröstan på att livet i sig själv kommer lösa det här med tiden. Allting kommer falla på plats i rätt tidpunkt, precis i rätt sekund.