Det har gått ungefär tre veckor sedan jag hade min senaste stora ångestattack. Innan dess var det en vecka mellan. Det känns otroligt skönt. Men ibland är det också skärmmande, när rädslan nästan vill låta sig ta över. Men, också sagt innan, det ska inte få bli så den här gången. Det är annorlunda nu. Tro det eller ej, vare sig det är bra i viss mening eller inte så har jag fruktansvärd kontroll på min kropp.

Skulle kanske snarare vilja säga att jag känner min kropp så mycket bättre. Jag är i mer harmoni, balans och ro. Det är ofta frid jag känner istället för oro. Vart kom den från? Jag bestämde mig. Det fick räcka. Jag var trött på det. Att ångesten byter skepnad och att jag gömmer mig bakom ett skal fick ett slut.

Ångesten byter skepnad många gånger, det är så sant. Den är som ett spöke, fast vi kallar honom monstret. Trots att han byter skepnad och kommer i de mest oförutsättningsbara situationer så är han där utan att påverka mig. Det är stort.

Så det går faktikst väldigt bra nu, och det är jag väldigt glad över.