Det kan vara så, men behöver inte.

En person med Borderline kommer inte ihåg känslor kopplade till minnen vilket gör minnena mycket svaga. Vanligen är det känslan vid en viss situation som man kommer ihåg. Det är ganska typiskt att en person med Borderline kan säga att den skall göra en sak ena dagen men nästa dag är det något helt annat som gäller. De har en aning om vad som sas dagen innan men det blir så svagt eftersom känslan de hade då inte finns där.

Exakt varför en person med Borderline inte minns känslor kan ha och göra med att hjärnan tränat ner denna förmåga som ett försvar på grund av många obehagliga minnen som barn. Det har gjort för ont att minnas känslorna och då har hjärnan på något vis blockerat, mer eller mindre, känslorna vid olika minnen.

På grund av att minnen blir så svaga så blir personen mycket kortsiktig. Att sätta upp mål blir svårt eftersom mål ofta är kopplat till starka känslor. Blir personen arg på någon så blir den väldigt arg på grund av att den inte minns positiva känslor kopplat till personen just då. Allt blir negativt. När det tvärtom är något glatt med någon annan så blir det väldigt bra eftersom personen inte minns det dåliga.

Att Borderline är väldigt knepigt att förstå sig på är ingen nyhet, och inte blir det enklare för er direkt, av alla ord från mig. Även om jag aldrig förstår varför jag reagerar som jag gör, eller var det kommer från, så vet jag alltid att jag är just sådan. Det är det knepiga i det stora hela.

Ofta brukar jag säga att jag inte klarar saker under press, men det är just det en Borderlineperson behöver. Man behöver en viss press för att bli tvingad att förstå allvaret i sjukdomen och det man gör mot andra. Lever man i en trygg värld, som hittills varit det enda mitt knepiga jag önskat sig, är det som att det lilla monstret i Borderlinen frodas. Så, åter igen. I kamp till friheten, för oberoendet, för mig själv, för min hälsa, för livet!

Jag kan om jag vill!
Jag vill, alltså kan jag!