Helgen som gick - ja vad hände egentligen? Ibland känns det som om jag inte får fram ett ord här, och vissa dagar jag kan vakna och ha hur mycket ord som helst inom mig. Då flyter allt ihop fint och blir en bra text med kloka tankar som kommer inifrån. Fast det är nog ganska viktigt att jag inte tänker så.

Det här är min plats. Det gör inget om det inte finns något sammanhang, huvudsaken är att jag får ur mig det. Det hjälper mig att tänka klart dock, när jag försöker formulera saker som är svåra, som det här.

Madeleine har varit här om kvällarna och morgnarna. Jag är lycklig för det. Vi har ätit massa gott, tittat på löjliga saker som Melodifestivalen och Let's Dance. Vi har pratat en hel del också, ända till två om nätterna.

Men det har också varit tungt. En av de tyngsta sakerna som kan hända i livet hände i fredags natt. Ingenting kunde jag göra åt det, och ingenting kan jag göra för att få det ogjort. Det gör ont, men det ledde trots allt tungt till mycket gott på vägen, hoppas jag. Allt jag kan trösta mig med att det inte var mitt eget val utan någon annans, och att personen i fråga varit ärlig.

Huvudsaken är att det trots törnar är på väg framåt, och att jag får så underbart många råd, tips och pepp från människor i min närhet jag inte trodde var kapabla till det. Det var dumt av mig att tro så. Men mina tankar fick ta över, det är inte bra, det gick för långt.

Nu känns det dock lite mer ok, och jag är tacksam. Otroligt tacksam för många saker. Det är viktigt för mig.