Jag tror jag bestämde mig för någon dag sedan.
Jag får inte en enda chans till.
Det bestämde jag mig för.

Så jag bestämde mig för att lära mig allt jag kan om sjukdomen, om vad anhöriga känner och upplever, om hur andra ser på mig som människa. Om vilka och hur jag sårat. Om hur andra tror att jag kan må bättre.

Jag bestämde mig för att lära känna mig själv utan och innan, hur lång tid det än kommer ta. Jag bestämde mig för att, kanske inte överanalysera, men i alla fall börja tänka på hur olika mönster ser ut i mitt liv. Hur jag reagerar som mest.

För i slutändan hur mycket alla än berättar, så handlar det bara om att jag själv måste lära mig. Lära min hjärna att tänka rätt. Det finns vissa pessimister där ute som varit med om extrema fall av Borderline som hävdar att man aldrig kan bli sk. frisk från det. Men många vet också att man visst kan det. Det handlar mest om en enormt stor beslutsamhet hos den drabbade, att man jobbar konstant med sig själv för att förändra sitt beteende.

Jag SKA!