Jag gjorde någonting jag aldrig kunnat göra förut. Jag sa nej när jag tyckte att jag själv började gå för långt. Jag tänkte, nej, det här är inte mitt bästa jag. Jag kan bättre. Läget där jag inte längre kunde skilja på vad som var mitt bästa fantastiska Louise och vad som var lilla hemska monstret var supertunnt.

Tror jag börjar förstå lite bättre vad det handlar om att leva på gränsen. Tror jag börjar förstå mig själv ännu lite mer. Men jag kunde, och jag tog chansen att stoppa mig själv innan jag hoppade över till fel sida. Jag vet att det gick lite för långt den här gången ändå. Men jag är stolt, för det var ett värdefullt framsteg inom mig. Så jag sa förlåt, jag vill inte såra dig, ha en fin kväll, kram.