Alla mina dagar av lycka och glädje har gått åt till att försöka hålla mig själv uppe. Borta från allt det onda. All min energi går åt till att försöka vara den jag är utåt - en glad, social och helt perfekt Louise, helt perfekt och underbar.

Men så kommer det, det brister, jag blir ledsen, känner mig som den mest ensamma människan i världen om kvällarna. Jag gråter en skvätt, somnar och går upp nästa dag med min löpträning som om ingenting har hänt. Inbillar mig själv att jag under hela mitt liv kommer få jobba med dessa outhärdliga affirmationer, böner och ordspråk för att må bra.

Tills nu. Det funkar inte. Jag kan inte och vill inte hålla på så där längre. Det är fel, inom mig. Livet, jag ger upp. Jag vill vara den jag drömmer om att vara, för gott.