Jag vill åka till Varberg en ljum sommarkväll med rutorna nere
Jag vill åka till Borås och mysa med min bror
Jag vill umgås med min mamma , säga förlåt för allt jag någonsin gjort mot henne
Jag vill ringa mina älskade vänner och säga förlåt,, be om förståelse
Jag vill åka till Ungern och studera Ungerska ett halvår under sommaren
Jag skulle vilja göra klart skolan, för jag vet att jag har förmågan
Jag vet att jag klarar att vara ifrån Fredrik
Det gör inget om han träffar en ny, då var det helt enkelt inte meningen att vi skulle vara tillsammans
Jag älskar Fredrik av hela mitt hjärta
Han är klok och omtänksam och bryr sig om mig
Men det är försent, i alla fall just nu

Så vad händer nu?
Jag måste ta mig igenom det här, hur ont i hjärtat det än gör, så måste det gå.
Jag har kapaciteten att ta mig igenom det här. Resan har bara börjat. Problemen ligger i att släppa taget, finna den jag är, på riktigt. Jag önskar det fanns något sätt för mig att förklara, ställa allt till rätta. Men livet fungerar inte så, tragiskt nog inte så. Så vad gör jag nu?

JAg vill leva i nuet, känna harmoni, känna att Gud lever och stöttar mig genom allt. Jag vill inte mista kontollen.