Tre av ingenting
Det börjar bli outhärligt, även om jag ser ljuset. Ljuset nu lite omtumlad. Mobila teamet var precis här efter att Fredrik själv än en gång uttryckt att han vill at jag flyttar härifrån och att vi inte längre är tillsammans. Orden och känsorna är blandade. Just nu känner jag ingenting.
Mobila teamet var här precis, jag har velat läggas in en vecka nu, men de anser fortfarande att jag klarar det själv här hemma. Hur ska jag tänka? Just nu är det virrvarr. Jag fick till slut i mig min nyss påbörjade antidepressiva, en variant av Prosac som heter Fluoxatin. Det är fjärde halva tabletten jag tog idag, endast 10mg om dagen varje morgon till att börja med. Oxascand hjälper inte särskilt direkt, mer mot ångesten en liten bit, men inte mot gråten och paniken direkt. Jag fick i mig två av dem, plus min halva Fluoxatin, men även tre hela Stesolid av mobila teamet.
Jag känner mig dåsig, har svårt att se klart. Men eftersom ångesten var outhärdlig bertättade dem att det bara var helt rät och okej att ge mig dem. De bad mig sova. Fredrik tycker allt är superjobbigt och ser tyvärr ingen framtid mellan oss längre. Han har gjort slut och vill att jag flyttar någon annanstans :(
Hjärtesorgen är färst just nu. Jag älskar honom, mer än ord kan beskriva. Han är min hjälte - min räddare i nöden. Men även sådana har en viss mängd tilldelad kraft. Jag önskar honom allt gott i världen, och ser inte detta på något annat sätt än att det är mitt eget fel och att jag förtjänar det. Men sorgen över att mista honom kommer föralltid förbli i mitt hjärta.
Jag saknar allt som har med honom att göra. Hans varma mysiga lukt, hans kramar, han ljumma kyssar, hans omtänksamhet, hans klokhet, allt han är rakt upp och ner. Det är med sorg jag måste gå vidare. Någonting bättre väntar, det bara råkar vara så att han är det bästa som hänt mig.
Jag saknar mina vänner och min familj. Även om jag mestadels vill vara själv och tänka. Alla krav, allt jobbit, all stress, alla måsten - allt går före min förmåga just nu. Jag vill bli hel, jag måste bli hel.
Jag sitter här och är hel inuti, jag vet bara inte hur jag ska plocka fram det.
Mobila teamet var här precis, jag har velat läggas in en vecka nu, men de anser fortfarande att jag klarar det själv här hemma. Hur ska jag tänka? Just nu är det virrvarr. Jag fick till slut i mig min nyss påbörjade antidepressiva, en variant av Prosac som heter Fluoxatin. Det är fjärde halva tabletten jag tog idag, endast 10mg om dagen varje morgon till att börja med. Oxascand hjälper inte särskilt direkt, mer mot ångesten en liten bit, men inte mot gråten och paniken direkt. Jag fick i mig två av dem, plus min halva Fluoxatin, men även tre hela Stesolid av mobila teamet.
Jag känner mig dåsig, har svårt att se klart. Men eftersom ångesten var outhärdlig bertättade dem att det bara var helt rät och okej att ge mig dem. De bad mig sova. Fredrik tycker allt är superjobbigt och ser tyvärr ingen framtid mellan oss längre. Han har gjort slut och vill att jag flyttar någon annanstans :(
Hjärtesorgen är färst just nu. Jag älskar honom, mer än ord kan beskriva. Han är min hjälte - min räddare i nöden. Men även sådana har en viss mängd tilldelad kraft. Jag önskar honom allt gott i världen, och ser inte detta på något annat sätt än att det är mitt eget fel och att jag förtjänar det. Men sorgen över att mista honom kommer föralltid förbli i mitt hjärta.
Jag saknar allt som har med honom att göra. Hans varma mysiga lukt, hans kramar, han ljumma kyssar, hans omtänksamhet, hans klokhet, allt han är rakt upp och ner. Det är med sorg jag måste gå vidare. Någonting bättre väntar, det bara råkar vara så att han är det bästa som hänt mig.
Jag saknar mina vänner och min familj. Även om jag mestadels vill vara själv och tänka. Alla krav, allt jobbit, all stress, alla måsten - allt går före min förmåga just nu. Jag vill bli hel, jag måste bli hel.
Jag sitter här och är hel inuti, jag vet bara inte hur jag ska plocka fram det.
Kommentarer
Postat av: JCMAS
NEEEEJ! Du förtjänar det inte. Inte förtjänar. Inte det. Vad som helst utom att du får skylla dig själv eller att du förtjänar det. Inte så. Inte så. Inte ditt fel.
Trackback
