En skitdag som fick ett slut här och nu..
Drar på mig raggsockorna, myser & lyssnar på musik.
One can look forward with hope, or backward in grief..
F A N igen
Jag blir så jäääävla arg på mig själv.
TACK FÖR ATT JAG FÅR SKRIVA VAD JAG VILL HÄR, TILL OCH MED EFTERNAMN OCH MED STORA BOKSTÄVER..
Skämt o sido. Jag är inte knäpp, bara extremt känslig, medfött.
Jag är dock trött på att jag helt plötsligt slutade försöka någon gång i slutet av maj. Louise, dags att ta tag i ditt liv och sluta vara offer. Kunde du så bra från December till början av maj så kan du väl för tjöven nu också! Sätt fart, tänk på målen. GE ALDRIG UPP! Men pressa dig inte för hårt, det är du inte värd. Inte någonstans. Om bara någon ville ge mig en kram. Suck.
Jag är inte som andra
Ofta är det bara knäppt och vekt att säga så där. Ingen är som någon annan, men ingen är heller inte knäpp eller udda. Alla är som de är.
Men jag är verkligen inte som andra. Jag känner, mer än de flesta gör, väldigt ofta, väldigt mycket. Jag skulle vilja skriva. Jag vet att jag redan skriver så mycket jag kan när jag är ledsen och ångesten är som mest påtaglig. Men jag skulle vilja göra något mer av det.
Kanske börja skriva låttexter. Det som jag alltid drömt om. Kanske börja fotografera min ångest. Hitta vägar att ta självporträtt. Kanske ska köpa ett stativ och en självutlösare. Kanske vore bra.
Vet inte vad jag skulle gjort utan teamet på Carema som sitter uppe mitt i natten och pratar lugnt med mig. Det var länge sedan sist, men jag var tvungen, var på väg att slå mig själv igen.
Men jag gjorde inte det. Det får vara mitt livs framsteg för ett tag.
Tänk om det bara inte gjorde så frukansvärt ont. Ont i själen :'(
Tokångest
Jag vill verkligen bara inte finnas just nu. Rädda mig.
Älska mig när jag förtjänar det som minst
Det är då jag behöver det som mest.
