Borderline & jag - en kamp till friheten från livet på gränsen

Jag blir så jäääävla arg på mig själv. TACK FÖR ATT JAG FÅR SKRIVA VAD JAG VILL HÄR, TILL OCH MED EFTERNAMN OCH MED STORA BOKSTÄVER.. Skämt o sido. Jag är inte knäpp, bara extremt känslig, medfött. Jag är dock trött på att jag helt plötsligt slutade försöka någon gång i slutet av maj. Louise, dags att ta tag i ditt liv och sluta vara offer. Kunde du så bra från December till början av maj så kan du väl för tjöven nu också! Sätt fart, tänk på målen. GE ALDRIG UPP! Men pressa dig inte för hårt, det är du inte värd. Inte någonstans. Om bara någon ville ge mig en kram. Suck.

Sätt på sjukt bra musik, helst något som gör dig sjukt arg. Jag använder alltid Paramore när jag är på sådnat humör. Känslan kan jämföras med ett lopp, man vill göra allt man kan för att vinna det (ni som är tävlingslystra vet vad jag menar).

För er andra kan det liknas vid känslan att bli diskriminerad, orättvist behandlad eller rent ut sagt eliminerad. Man kan antingen välja att vara ett offer, gråta en hel kväll och tycka synd om sig själv. Eller, så låter man känslorna vara där en stund, låter dem sakta men säkert bli en överlevnadsilska, som jag kallar det.


Känslorna då? Tankarna, depressionen och ensammheten? Den kvarstår, men jag väljer så mycket hellre att vara en kämpe i detta läget än att lägga mig ner och bli ett offer. Visst är det kolossalt svårt, ingen vet hur man gör, men försöka duger faktiskt i detta läge! Rakt upp och ner!

Många har säkert alldeles för ofta tusen frågor utan svar. Jag beslutade mig för att skaffa en separat mail. För er som har diagnosen, ni som är anhöriga eller dig som bara behöver prata.

Skriv till mig så svarar jag med min egen visdom, i mån av tid och framför allt ork.

[email protected]

Alla vill mig väl-texten kommer här. Det har tagit mig ett tag att låta det smälta in, men det var på väg, sakta men säkert. Så vad menas då med att alla vill mig väl inom situationstecken?

Inom mig har jag alltid haft en generell paranoia över allt och alla. Många gånger kan jag bara inte slappna av i början av en ny relation, vare sig det gäller arbetskamrater, vänner eller pojkvän. Det hela handlar om att jag tror att de någonstans bara har kommit till mig för att de har något i baktankarna.

Så är självklart aldrig fallet, och jag har heller aldrig upplevt något i stil med det som gjort att det skulle vara sant. Alltså, det är inte sant och jag borde inte tro på tankarna, jag ska ifrågasätta dem.

Men, jag har levt så länge, om än hela mitt liv, utan att tänka på det. Jag har alltid haft svårt att hantera känslor och varit väldigt mottaglig för all dålig energi som människor runt omkring mig går och bär på.

Det var inte förrän Fredrik började prata med mig om att alla människor alltid vill väl innerst inuti. Det spelar ingen roll vilken typ av människa man är, vad man gjort eller inte gjort. Alla människor vill väl innerst inne och vill vara i kärlek och harmoni med andra, med världen.

Så även för, med och mot mig.

Länge har jag brottats med dessa hemska tankar, utan att tänka på det särskilt mycket. Jag har alltså bara gått med dem utan att fråga mig själv om jag verkligen kan basera dem på någon slags sanning. När jag började förstå vad det handlade om har jag dag för dag upplevt hur mitt förtroende för människor i min närhet ökar och hur jag i samma sväng börjar lita på mig själv. Det är otroligt skönt, men det krävdes en viss ansträngning.

Många undrar säkert vad det är jag gör eller inte gör för att lyckas komma vidare hela tiden. Jag bestämmer mig. Det finns inget annat botemedel. Bestäm dig för VART du vill komma, vilket liv du EGENTLIGEN vill leva och HUR du ska nå dit. Det verkar jättekomplicerat till en början, men det är så otroligt mycket lättare än du tror.

Börja med att tänka tyst för dig själv, föreställ dig hur världen skulle se ut om precis varenda människa du möter, umgås eller samtalar med egentligen vill dig så sjukt väl. Den sura tanten i kassan på ICA, stöttiga killen på gymet, din hemska mamma eller din otroligt late pojkvän. ALLA VILL DIG VÄL.

Det funkade bra för mig, tillslut.
Tacksamhet får symbolisera idag.

Tack!

Denna gång om en tjej som tycker att hennes mamma är kontrollerande och självupptagen. Det tar andan ur mig att se hur Katie får henne att förstå vad det handlar om endast under de första minuterna.

Det finns hundratals likadana videos som behandlar alla möjliga sorters vardagliga problem där vi människor inte ifrågasätter våra negativa tankar utan bara låter oss själva gå i smärta utan anledning.

Jag har fått låna en helt fantastisk liten bok, eller ett par böcker. Inte nog med alla självhjälpsböcker och NLP-ljudböcker vi har här hemma, men dessa är något i särklass. Tao te Ching är grunderna till Taoismen, men denna är Tao enligt Nalle Puhs sätt att se det. Helt ljuvligt fint!

Om du sätter en människa i en cell med dennes egna tankar som han tror på, kommer denne skrika desperat i frustration och panik. Om du sätter en munk i en cell med dennes egna tankar som han inte tror på, kommer han säga tack. Han är inlåst med sina egna tankar, sitt eget sinne.

Om du älskar mig, stoppa mig från att såra dig, sätt mig i en cell, men ge mig en väg att hantera mitt sinne med så jag inte sårar dig igen. Detta är självförverkligande. Att arbeta med något som utvecklar och tillfredställer min personlighet. Det är vägen till uppvaknande.

Byron Katie hos Oprah

Allting händer här och nu.
Sluta upp att kämpa emot.
Ifrågasätt vad du vore utan smärtan.
Släpp taget om den.
Lev ut ditt bästa jag.
Låt allting komma till dig.
Lita på att du och alla andra sköter sitt.

Det är omöjligt att vara ensam och lämnad.
Alla som du älskar är alltid med dig i ditt sinne.
Du är aldrig ensam.
Du bär dem med dig.
Vare sig de finns där eller försvinner.

Det är inte vad det är.
Det är vad vi säger till oss själva att det är.
Den enda gången vi lider är,
när vi argumenterar med det som är.

Verkligheten är en berättelse om det förflutna,
och vi kan ändra det förflutna här och nu.
Att försvara sig innebär att inbjuda till krig.

Sluta insistera på att vara sjuk.
Omfamna det istället.
Ge det en chans.
Sluta argumentera med verkligheten.

Vi blir bittra med sanningen vi tror på,
men vi kan välja att inte tro på den.

Godnatt.

Angånende min föregående post med Byron Katie ville jag försöka förklara vad det egentligen handlar om.

Till att börja med ska jag berätta att denna kvinna var deprimerad 40 år av sitt liv, och kom en dag till insikt. Precis som Dr. Wayne Dyer kallar sina insikter och livs uppvaknande för The Shift, kallar Byron Katie sitt uppvaknande och del till världen The Work. Båda har de väldigt insiktsfulla och kloka tankar om hur vår kropp fungerar med vår hjärna, i relation till oss själva, andra människor och världen i sig själv.

Wayne Dyer talar mycket om det jordliga och utgår från Lao Tzu, Taoismen och Tao Te Ching. Det är en väldigt uppenbar parantes till det livet som de flesta människor på jorden lever. Han uppmanar oss att börja söka naturen och var vi kommer ifrån, för att bli ett med oss själva. Det ligger mycket visdom i vad Dr Dyer säger, och det är något jag själv kännt väldigt länge.

Han pratar om ett högre tänkande, som vissa människor har, men som alla kan ha, om man bara vill. Det här höga tänkandet handlar om mig själv i relation till andra, att jag väljer hur jag reagerar och hur jag vill leva mitt liv. Ingenting är för knepigt för att kunna vara sant när det handlar om att vara sitt bästa jag hela tiden.

Detta är även kallat NLP, neuro-linguistic programming, och är skapat av Richard Bandler där man utgick från gestaltterapin. Med NLP menas att man programmerar sin hjärna till att tolka saker på olika sätt. Om jag vill uppnå någonting i mitt liv kan jag automatiskt programmera min hjärna att tänka så som får mig att komma dit. Mer om detta i ett annat inlägg.

Så till Byron Katie, som hävdar ungefär någonting i stil med detta, förutom att hon valt att presicera sig något mer. Byron Katie pratar om att ifrågasätta de tankar som kommer till oss. Eller som för många av oss innebär de tankar vi faktiskt tänker och bär med oss hela tiden, varje dag och natt. När jag först började titta och lyssna till hennes ord tänkte jag att, nejnej det där kommer aldrig gå, hur kom hon dit? Men allt eftersom lossnar det och jag känner igen mig något otroligt i dem som hon hjälper.

Vad det hela handlar om är att de negativa och destruktiva tankar vi har skulle inte finnas om vi ifrågasatte var och en av dem. Så om vi nu utgår från att jag är svartsjuk på min pojkvän och undrar varför han inte vill vara med bara mig och varför han börjat umgås så mycket med den här tjejkompisen (så här kan en borderliner reagera väldigt ofta, även jag, trots att jag jobbat mycket på det under åren), kan vi se följande.

Antagande/tanke: Han är inte trogen mot mig när han är med henne.

Vad vi då menar med att jag ska ifrågasätta detta för att inse hur dumt det är, är att jag måste fråga mig själv hur jag är när jag tänker tanken och hur jag är utan den. Så..

Fråga 1: Är det sant?
Är det sant att han verkligen inte är trogen mot mig när han är med henne?
Svar: Ja, det verkar i alla fall så.

Fråga 2: Kan jag absolut veta detta?
Kan jag vara helt säker på att han inte är trogen mot mig när han är med henne?
Svar: Ja, för han är alltid väldigt glad när han har träffat henne.

Fråga 3: Hur reagerar jag på det när jag tror på det?
Hur blir jag, hur tänker jag och hur agerar jag när jag tror på att det är sant?
Svar:Jag blir ledsen och uppgiven, jag känner mig ensam och sårad. Jag känner att jag vill att han bara ska vara med mig hela tiden, för jag är ju fantastisk. Jag blir arg på henne, och dömer henne. Jag attackerar honom ofta när han kommer hem och är glad, undrar varför han inte är glad med mig på samma sätt.

Fråga 4: Vem skulle jag vara utan den tanken?
Hur skulle jag känna mig, hur skulle jag agera, vad skulle jag säga och känna?
Svar: Jag skulle vara så lättad och glad.

Efter detta finns det någonting som Bryon Katie kallar för "a turnaround", där man väljer att vända antagandet/tanken till sig själv istället. Det finns alltid olika sätt att vända på den, men det är tänkt att i slutändan leda till det mest bisarra av dem alla, det som oftast får oss att inse hur otroligt vrickat det är att tänka så här.

Turnaround 1: Jag är inte trogen mot honom när han är med henne.
Turnaround 2: Jag är inte trogen mot henne när han är med henne.
Turnaround 3: Jag är inte trogen mot mig själv när han är med henne.

Så slutsatsen blir här helt enkelt ganksa tragisk - jag är inte trogen mot mig själv när jag har det här beteendet. Detta kanske inte tycks vara så tragiskt i det stora hela, men det är precis vad det är. Människor dödar på grund av det här, människor rånar banker på grund av det här, människor går under på grund av det här. Det är inte okej, och det största upptäckten är att ungefär mestadelen av befolkningen lever så här, de ifrågasätter aldrig sina egna tankar.

Vad jag då började fråga mig själv var, föds vi alla sådana eller lär vi oss med tiden? Ja, det finns ju någonting som heter smärta. Aha, nu börjar det gå upp för oss. ALLTID när vi gör någonting som vi egentligen inte vill mot någon agerar vi i smärta. När vi skyller på andra, när vi blir arga utan anledning, när vi gör någonting mot någon som inte har med dem att göra egentligen. Vi har så pass mycket smärta inom oss att det går ut över andra, och detta handlar inte bara om stora saker som att man är psykiskt sjuk, utan många människor känner så här.

Smärtan ligger inom oss, från det vi upplevt i vårt förflutna till exempel. Vi agerar i smärta och projicerar helt enkelt denna på människor som betyder mycket runt omkring oss. Vad som då händer är att denne får en liten del av min smärta, och så går det runt. Vi föds alla fantastiskta och utan smärta, men människor runt omkring oss, som våra föräldrar till exmepel påverkar oss. Världen lär oss vad smärtan är och innebär och vi får den själv projicerade på oss. För att kunna bryta det här måste vi kunna förlåta oss själv och frigöra oss från smärtan. Detta gör vi bäst genom att göra oss oberoende. Då vi lär oss att älska villkorslöst.

Så, vad har jag kommit fram till? Jo, att genom att projicera min egen smärta på någon annan, försvårar jag bara situationen och framtiden för mig själv. Jag förstör för mig själv. Allt jag har problem med hos andra, är egentligen problem hos mig själv. Just här inser jag mycket hur det har med min Borderline att göra. Har inte alla Borderline i smärre grad nu då? Nja, det fungerar ju inte riktigt så. Vissa människor utvecklar bara de här olika dragen mer än andra. Men, då kommer vi till det som är så fantastiskt. Vad vore en person med diagnos Borderline om vi alla fick lära oss att tänka så här och inte agera i smärta utan vara obereroende och älska villkorslöst?

Förmodligen skulle ingen vara svartsjuk eller arg, ingen skulle behöva ha självmordstankar eller vara deprimerad. Ingen skulle behöva få en diagnos eller bli rankad som dum i huvudet. Alla skulle bara bry sig om sin egen business, som Byron Katie förklarar. Det finns min egen business, andras business och Guds business. Om jag tar hand om mitt och litar på att alla andra tar hand om sitt uppstår plötsligt något helt ofattbart - vi är i harmoni!

"The only time we suffer is when we believe a thought that argues with what is.
When the mind is perfectly clear, what is, is what we want."

Questions:

1. Is it true?
2. Can I absolutely know that it is true?
3. How do I react to it, when I believe the thought?
4. Who would I be, without that thought?

Close your eyes and look at your life.

Byron Katie on Soul Series with Oprah
The Work of Byron Katie - Resentment And Jealousy

Vaknade helt knepig idag, samma olustkänslor som jag känt i en vecka fast lite värre på grund av stress. Kan bero på att jag somnade kvart över tio igår och vaknade av mig själv halv åtta. Brukar lägga mig vid tolv och sova till nio annars. I vilket fall som helst. Sprang runt som en yr boll och visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Det slutade med att jag ringde Fredrik och det var ju inte särskilt bra eftersom både förmodligen känner sig än mer pressade i våra situationer som vi sitter i just nu. Så jag grät, men det gick över och jag bad om förlåtelse. Pratade med Madeleine en stund och fick ny kraft.

Tog mig samman och kom till läkarbesöket som planerat. Då hade jag även dragit på mig löparskorna för promenad. Kändes skönt. Var på väg till Nyckelviken. Anna är helt fantastisk som min läkare. Hon förstår på något sätt som ingen annan gör. Eller så har det helt enkelt att göra med att hon är den enda jag verkligen känner förtroende för inom vården just nu. Hon rådde mig, precis som mitt hjärta känner, att stanna hemma och ta hand om mig sjläv denna veckan också. Precis så som jag gjort veckan som gått.

Allt som jag klarat mig igenom den här veckan har gjort mig otroligt mycket starkare. Allt har varit en bidragande del i att jag mår mycket bättre och kan hantera mig själv, mina känslor och attacker på ett helt annat sätt. Hon blev förvånad när jag berättade om en vecka full av energi, glädje och självkännedom. En vecka utan speciellt mycket sorg och vrede, utan attacker och panik. Även om jag haft små törnar har det gått utmärkt. Jag har klarat mig bra. Hon menar på att det är väldigt dumt att bryta detta nya fantastiska mönstret genom att stressa iväg i helgen och så vidare.

Så, planen är att göra precis bara sådant som får mig att må bra. Fortsätta med mina otroligt goda sömnvanor, gå till gymet några gånger som förra veckan, träffa någon vän då och då, gå på mässan på onsdag, jobba på lördag. Dessutom ger jag inte bara mig själv en ärlig chans utan alla runt omkring mig att komma ikapp och förstå vad som händer, att jag är i förändring. Medicinen kan behöva en liten skjuts på vägen och hon tyckte jag hade gett den det. Därför är det inte särskilt bra att gå tillbaka till mitt gamla stressfyllda mönster utan försöka ta varje dag som den kommer och vara lugn. För jag kan ju. Och som Anna sa, det kommer snart alla runt omkring dig snart också att förstå.

Rita Mae Brown, en amerikansk författare, sa en gång att vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat. Det låter logiskt, men många av oss har otroligt svårt för att släppa våra invanda beteendemönster och tankesätt. Vi tror på dem, eftersom de tagit oss till den punkt vi är idag. Men ibland kör vi fast och trots att vi försöker om och om igen så är väggen där. I det läget gäller det att pröva något helt nytt för att finna dörren.

Läs följande stycke en gång och räkna hur många gånger du uppfattar bokstaven ”G”.
”GATAN VAR GAMMAL MEN MÅNGA AV DE GULA HUSEN SOM STOD LÄNGST STRANDEN VAR NYBYGGDA.”

Var det lätt? Det intressanta är att olika människor ser olika många ”G” och att alla är övertygade om att de läst rätt antal. De flesta kommer först fram till fyra ”G”, men det finns några som ser ett par till.

Åter till Rita Mae Brown: Om det du gör inte fungerar oavsett var det är gör något helt annat. Vad som helst, men något annat. Ibland kan du göra helt tvärtom. Hur många ”G” såg du när du läste normalt? Läs nu igenom texten baklänges och notera hur många ”G” du upptäcker den här gången. Blev det fler? I så fall beror det säkert på att du först läste och ljudade orden i huvudet och litade på att ”G-ljudet” skulle dyka upp. Men i orden ”många” och ”längst” hörs inte G-ljudet. De som läser väldigt mycket tittar bara på orden de ljudar inte orden de har i huvudet

Vad skulle hända om du provade det här i verkligheten på ett tankesätt eller ett beteende du har? Om du bara för en vecka skulle testa något helt nytt. Vågar du? Vad har du att förlora? Allra helst om du är en av dem som nu tänker att ”Mitt sätt har tagit mig dit jag är nu så varför ändra?”. Då borde du verkligen prova. Alla vill vi ha det tryggt och säkert runt omkring oss, men vad händer om du vågar ta klivet ur tryggheten en stund? Kanske blir det ännu bättre och ännu tryggare. Det vet du inte när du inte varit där. Testa. Du kan alltid gå tillbaka.

Du stressar till jobbet = Gå upp i tid och ta det lugnt.
Håller du i taktpinnen på mötet = Låt någon annan hålla det.
Gnäller du på barnen, anställda eller chefen = Beröm dem.
Skjuter du upp jobbiga saker = Gör dem på en gång.
Gör du allt på en gång = Skjut upp jobbiga saker.
Har du kontrollbehov = Ge kontrollen till någon annan.
Tycker du jobbet är tråkigt = Tyck att jobbet är kul.
Tar du fjärrkontrollen och bestämmer kanal = Fråga familjen vad de vill se.
Klär du på dig först = Klä på barnen först.