Peaceful Warrior
A peaceful warrior is not something you become.
It is something you are in this moment, or, something you are not.
The way it self creates the warrior.
Feelings change moment to moment, sometimes sorrow, sometimes joy.
Beneath it all remember the simple perfection of your life unfolding.
This is the secret of unreasonable happiness.
You don't have to surrender your dreams.
Just surrender the one thing you will never have, control.
Accept that you can't control what will happen to you.
That you may or may not reach your goals,
and that you are something exceptionell either way.
The mind is a phantom that lives only in the past or future.
Its only power over you is to draw your attention out of the present.
Adversity is a part of your training, and life is choice.
You can choose to be a victim or you can choose anything else you'd like to be.
How do you know you havn't been asleep your whole life?
How do you know you're not asleep right now?
You don't have more than a few years left, no one does.
So be happy now, without reason, or you never will be at all.
When you become fully responsible for your life, you can become fully human.
Ones you become human, you may then discover what it means to be a warrior.
You just need to relax into life, let yourself breath naturally.
The breath is a bridge between mind and body, feeling and doing.
Balanced natural breathing brings you back to the moment.
Change. Know that nothing stays the same.
You don't need to control emotion.
Emotions are natural like passing weather.
The keys is constuctive action, let them flow and then let them go.
Nearly all humanity shares your predicament.
If you don't get what you want you suffer.
And even when you get exactly what you want, you still suffer,
because you can't hold on to it forever.
Life is not a private affair.
A story and it's lessons are only useful if shared.
It is something you are in this moment, or, something you are not.
The way it self creates the warrior.
Feelings change moment to moment, sometimes sorrow, sometimes joy.
Beneath it all remember the simple perfection of your life unfolding.
This is the secret of unreasonable happiness.
You don't have to surrender your dreams.
Just surrender the one thing you will never have, control.
Accept that you can't control what will happen to you.
That you may or may not reach your goals,
and that you are something exceptionell either way.
The mind is a phantom that lives only in the past or future.
Its only power over you is to draw your attention out of the present.
Adversity is a part of your training, and life is choice.
You can choose to be a victim or you can choose anything else you'd like to be.
How do you know you havn't been asleep your whole life?
How do you know you're not asleep right now?
You don't have more than a few years left, no one does.
So be happy now, without reason, or you never will be at all.
When you become fully responsible for your life, you can become fully human.
Ones you become human, you may then discover what it means to be a warrior.
You just need to relax into life, let yourself breath naturally.
The breath is a bridge between mind and body, feeling and doing.
Balanced natural breathing brings you back to the moment.
Change. Know that nothing stays the same.
You don't need to control emotion.
Emotions are natural like passing weather.
The keys is constuctive action, let them flow and then let them go.
Nearly all humanity shares your predicament.
If you don't get what you want you suffer.
And even when you get exactly what you want, you still suffer,
because you can't hold on to it forever.
Life is not a private affair.
A story and it's lessons are only useful if shared.
Ibland blir ingenting som man tänkt sig
Men det är väl tur att det kan vända åt det glada hållet lika fort som åt det envisa lite mindre bra. Det gäller bara att våga släppa taget för en stund, sedan kommer allt till dig när du minst anar det.
Gång på gång försöker jag övertyga mig om att det faktiskt stämmer, idag är en dag då jag inte behöver övertyga mig själv. Jag har tagit ett bra och mycket viktigt beslut idag. Är glad över det.
Till på köpet vågade jag låta livet springa iväg utan att ha kontroll, och det blev faktiskt en väldigt fin dag till slut. Trots en jobbig morgon, med en tung vecka bakom mig fylld av ångest, nya tankar och människor. Jag lyckades, det tog lite tid, men det var inte förrän jag vågade släppa taget som det gick.
Nu ska jag rå om mig själv för jag har nya mål framför mig :)
Gång på gång försöker jag övertyga mig om att det faktiskt stämmer, idag är en dag då jag inte behöver övertyga mig själv. Jag har tagit ett bra och mycket viktigt beslut idag. Är glad över det.
Till på köpet vågade jag låta livet springa iväg utan att ha kontroll, och det blev faktiskt en väldigt fin dag till slut. Trots en jobbig morgon, med en tung vecka bakom mig fylld av ångest, nya tankar och människor. Jag lyckades, det tog lite tid, men det var inte förrän jag vågade släppa taget som det gick.
Nu ska jag rå om mig själv för jag har nya mål framför mig :)
Att vara i ångest
Att vara i ångest är ingenting som är önskvärt av många. Det är, utan att dra alla över en kant, också väldigt få som verkligen förstår vad ordet ångest betyder och innebär. Ångest kan också yttra sig olika för olika personer, men oftast kan det då vara så att många har svårt för att skilja på till exempel stress, oro och ångest.
Alla dessa tre har mycket gemensamt, vilket kan göra det svårt att hålla isär dem. De ger många gånger ett konstant magont, ihållande spänningar och ökad puls. Alla är de gemensamt uttryck för olika slags försvarmekanismer och förberedelse för flykt i hjärnan. De är naturliga, i viss bemärkning.
För att skilja dessa åt tänkte jag berätta hur de ser ut, känns, för mig.
Stress, är för mig en känsla av att jag har press på mig, det sätter sig ofta uppe i bröstet. Jag måste väldigt mycket, och inte allt för sällan tycker att jag borde. Oro, är där emot en konstant gnagande känsla lite djupare i magen. Känslan av ovissheten gör att jag kan vända och vrida mig i evigheter utan att ens tänka på det ibland. Ångest där emot är så mycket värre, varför undrar många? Jo, för riktigt påtagligt gnagande ångest ger sig inte. Ångest, är för mig mycket verkligare än både stress och oro. Den kommer plötsligt och absurd. Känslan är krypande i hela kroppen. En känsla av panik, jag vill fly.
Ångesten har alltid yttrat sig i de mest otänkbara situationer och tankar hos mig. Storheten i det lilla just idag är att jag där emot kan se tydliga mönster hos mig själv. Det viktigaste då är att veta sanningen om ångest - det är inte farligt och det går ALLTID över. Ångest har alla människor och det är en naturlig reaktion, precis som oro och stress.
För mig tar ångesten dock överstyr, och jag har aldrig kunnat just vara i min ångest. Det är en fruktansvärt obehaglig känsla, en av de värsta jag vet. Så det är inte så märkligt att min kropp vill fly från den. De senaste dagarna har jag kännt mig utsatt för en enorm ångest, många gånger så påtagligt farlig att jag verkligen tvivlat på mig själv. Varför tvivlar jag mitt i allt mod och hopp med kraft? Enkelt.. För att den är så mäktig! Men faktum är, att mitt intellekt och min så kallade insikt (mindfulness i nuet) är så mycket starkare.
Så, jag har testat, jag testade, två gånger nu, och det fungerar. Jag är i ångesten. Jag är med ångesten. Mitt uppe i den. Jag känner på den. Ser den verkligen krypa som tusen myror under min hud ut mot mina fingerspetsar och försvinna. Samtidigt andas jag, djupt och länge genom näsan. För mig har det alltid funkat bäst att sänka andningsfrekvensen (en så kallad Yogaandning djupt i svaljet, som ett väsande ljud).
Det kan tyckas obehagligt, absolut, men det är förmodligen den mest frigörande känslan jag någonsin kännt i hela mitt liv. Jag gör mig av med den genom att vara i den, vara med den. Se den från ett annat perspektiv. Det är stort.
Svårt, men så lätt.
Ont, men så skönt.
Frigörelse, frihet, harmoni.
Jag vill, jag kan, jag är!
Alla dessa tre har mycket gemensamt, vilket kan göra det svårt att hålla isär dem. De ger många gånger ett konstant magont, ihållande spänningar och ökad puls. Alla är de gemensamt uttryck för olika slags försvarmekanismer och förberedelse för flykt i hjärnan. De är naturliga, i viss bemärkning.
För att skilja dessa åt tänkte jag berätta hur de ser ut, känns, för mig.
Stress, är för mig en känsla av att jag har press på mig, det sätter sig ofta uppe i bröstet. Jag måste väldigt mycket, och inte allt för sällan tycker att jag borde. Oro, är där emot en konstant gnagande känsla lite djupare i magen. Känslan av ovissheten gör att jag kan vända och vrida mig i evigheter utan att ens tänka på det ibland. Ångest där emot är så mycket värre, varför undrar många? Jo, för riktigt påtagligt gnagande ångest ger sig inte. Ångest, är för mig mycket verkligare än både stress och oro. Den kommer plötsligt och absurd. Känslan är krypande i hela kroppen. En känsla av panik, jag vill fly.
Ångesten har alltid yttrat sig i de mest otänkbara situationer och tankar hos mig. Storheten i det lilla just idag är att jag där emot kan se tydliga mönster hos mig själv. Det viktigaste då är att veta sanningen om ångest - det är inte farligt och det går ALLTID över. Ångest har alla människor och det är en naturlig reaktion, precis som oro och stress.
För mig tar ångesten dock överstyr, och jag har aldrig kunnat just vara i min ångest. Det är en fruktansvärt obehaglig känsla, en av de värsta jag vet. Så det är inte så märkligt att min kropp vill fly från den. De senaste dagarna har jag kännt mig utsatt för en enorm ångest, många gånger så påtagligt farlig att jag verkligen tvivlat på mig själv. Varför tvivlar jag mitt i allt mod och hopp med kraft? Enkelt.. För att den är så mäktig! Men faktum är, att mitt intellekt och min så kallade insikt (mindfulness i nuet) är så mycket starkare.
Så, jag har testat, jag testade, två gånger nu, och det fungerar. Jag är i ångesten. Jag är med ångesten. Mitt uppe i den. Jag känner på den. Ser den verkligen krypa som tusen myror under min hud ut mot mina fingerspetsar och försvinna. Samtidigt andas jag, djupt och länge genom näsan. För mig har det alltid funkat bäst att sänka andningsfrekvensen (en så kallad Yogaandning djupt i svaljet, som ett väsande ljud).
Det kan tyckas obehagligt, absolut, men det är förmodligen den mest frigörande känslan jag någonsin kännt i hela mitt liv. Jag gör mig av med den genom att vara i den, vara med den. Se den från ett annat perspektiv. Det är stort.
Svårt, men så lätt.
Ont, men så skönt.
Frigörelse, frihet, harmoni.
Jag vill, jag kan, jag är!
Medveten närvaro
Wise mind är det engelska ordet för visshet. Den som står mellan förnuftet och känslan. Den kan beskrivas som en klokhet, intuitiv sanning eller personlig visdom. Jag kallar den insikt.
Detta kan sammanfattas ganska enkelt. Var närvarande i det du gör, hantera allt som kommer utifrån sett, mellan tanken och känslan.
Observera - det du upplever, var vaken och betrakta
allt som kommer till dig som små moln
Beskriv - vad du känner och gör, sätt ord på det du upplever
Delta - i upplevelsen och bli ett med det som händer,
handla intuivivt utifrån din inre vishet
Döm inte - dina åsikter eller det som händer, acceptera och ta emot,
lägg märke till, men värdera inte
Gör en sak i taget - lämna det som distraherar dig och koncentrera dig,
gå när du går, tänk när du tänker
Var effektiv - och gör det som fungerar, möt det som händer
och frigör dig från plågsamma känslor
Detta kan sammanfattas ganska enkelt. Var närvarande i det du gör, hantera allt som kommer utifrån sett, mellan tanken och känslan.
Observera - det du upplever, var vaken och betrakta
allt som kommer till dig som små moln
Beskriv - vad du känner och gör, sätt ord på det du upplever
Delta - i upplevelsen och bli ett med det som händer,
handla intuivivt utifrån din inre vishet
Döm inte - dina åsikter eller det som händer, acceptera och ta emot,
lägg märke till, men värdera inte
Gör en sak i taget - lämna det som distraherar dig och koncentrera dig,
gå när du går, tänk när du tänker
Var effektiv - och gör det som fungerar, möt det som händer
och frigör dig från plågsamma känslor
